Reims katedral

Som turist måste man vara lite kulturell och då menar jag annan kultur än just matkultur. I Reims går man till Katedralen där det krönts en massa franska kungar på den tiden de hade kungar och på tal om kungar eller drottningar...vad tänkte Carla när hon valde den kappan till statsbesöket i England; "Om jag väljer en klädsam modell så kommer inte drottningen att synas" I alla fall så går man till Katedralen och tittar på fönstrena som Marc Chagall gjort. För säkerhets skull finns det en förklaring till varenda lilla symboliska motiv i fönstrena så om du inte orkar läsa bibeln, inte fick biljetter till JCS med Ola Salo i höst på Mlmö Musikteater eller hittar den gamla rullen med Olivia Hussey som Maria så kan du tillbringa 10 minuter i Katedralen i Reims. Glöm inte att titta på de andra fönstrena, de är nämligen mycket vackrare! Men det är någonting med den blå färgen i dessa fönster där tekniken är mycket speciell och går tillbaka långt i tiden. Sonen till den som gjorde fönstrena och återupptäckte den blå färgtekniken är fortfarande verksam i Reims idag. Det är nu jag blir intresserad för hantverk är något som jag har respekt för.
För många år sedan kom det en bok av Ken Follett ( tror jag ) som handlade om ett katedralbygge i England på medeltiden i kombination med rödhårighet, häxprocesser och kvinnlig företagssamhet. Jag älskade denna bok eller jag tror det var 3 böcker och tittar på katedraler på ett annat sätt idag.
Fasaden på katedralen har en mängd statyer eller rättare sagt kopior av statyer för de gamla finns på T´pau palatset bredvid ( om jag förstått saken rätt) De visar två statyer inne i katedralen med gjorda kopior bredvid.
T´pau skall vara grekiska bokstaven för T och palatset har den formen. Jag vill minnas en grupp på 80 talet med mycket hår och en hit som jag glömt namnet på.